Min pappa.
Brev från Afrikat!
Jag blev superivrig, det kändes bättre en julafton!!!! Så öppnar jag brevet, och först är det en separat lapp med ett citat ur en låt, sen ett långt brev.
När jag läst klar brevet så grät jag som ett barn... Det var det finaste brev jag någonsin någonsin fått! Jag tänker inte berätta exakt vad som stod, det är personligt, men det var så himla rörande! Jag vet inte om jag kan beskriva med ord för er så ni förstår, men på ett helt A4 har hon lyckats skriva ned hur hon värdesätter våran speciella och unika vänskap... För det är den, jag har aldrig haft en vän som Martina förrut, aldrig. Och hon skriver bla i brevet att jag är en av de få hon skulle vilja vandra hand i hand med igenom hela livet, och så känner jag också. Gud vad jag längtar tills den 9onde Maj, då hon kommer hem! Förstår ni, hon har vart borta sen i slutet av Januari! Jag kan inte bärga mig tills jag får höra om allt hon upplevt, se alla bilder, höra om intryck och allt!!! Det kommer ju ta flera veckor!
Och Martina, jag tror jag har ett jobb till dig också ;) TACK FÖR BREVET!!!! Det gick rätt in i mitt hjärta, jag kommer rama in det nu, garanterat! Men nu är det fan inte långt kvar tills du kommer hem! GOD DAMIT GIRLFRIEND :D:D:D Du har gjort min dag!!!!!
Hittat en blogg, om några otroliga krigare.
Jovisst, det har jag... Lyssna här ;)
Vaknade, helt plötsligt, nu vid 01 tiden. Började surfa runt på lite bloggar, och klickade mig fram till en blogg där en mor berättar om en mycket speciell liten tjej... Hon heter Wilda, och har en väldigt ovanlig diagnos som heter "Full trisomi 13". Hennes mamma beskriver, högst upp på bloggen, att dem endast har Wilda "på lånad tid", men att dem njuter av varenda sekund tillsammans med henne. (ungefär så står det =)). Denna mor har, om jag förstått allt rätt, 6 barn till att ta hand om. Hur hon gör detta, det vet jag inte. Men jag tycker att ni ska besöka hennes blogg, och se själva vilka sanna krigare det verkligen finns! Bloggen hittar du här
Detta får mig att stanna upp en stund, jag börjar grubbla... Man ska ju aldrig generalisera problem, att påstå att vissa individers problem är större/värre än andras bara för att det låter/ser ut så. Det vet du ju inte, man har INGEN ANING om hur hårt andra anser sig kämpa. Vad som är energikrävande för den ene, är den andres "vardagskick" for example.
Men man kan tänka ur sitt eget perspektiv, och fråga sig själv "skulle jag klarat detta?", och i detta fall när det gäller denna mammas kamp, hur hon kämpar för hela sin familjs välmående, inte bara överlevnad, så är mitt svar osagt. För jag vet inte, jag är inte mor. Men ärligt talat så tror jag inte jag skulle hålla. Men det gör hon, hon är nog wonderwoman. På riktigt.
Så all cred till kvinnan som gav Supermorsan ett ansikte. 
