Kul väder...
Blir fan helt trött när jag tittar ut... Får ingen lust till nått typ! Ritade nästan hela dagen igår, det var roligare än att vara ute i SNÖN... :/ Åkte iväg med Rocco 2 gånger iaf, trotts att det var blött ute. Smällar man får ta.
Apropå Rocco, tänkte berätta vad det var som hände i Måndags..
Jo, pappa släppte av mig vid dörren ungefär efter turen hem från Karlstad. Jag var jättekissnödig, så det var bråttom bråttom. Jag kopplar Rocco, säger åt honom att hoppa ur bilen. Så tvänder jag ryggen mot honom för att ta min väska. Sekunden efter hör jag ett "vrål". Jag vänder mig om och får till min stora förvåning se att Rocco håller i jack-ärmen på en typ 10-årig kille. Jag fattade inte vafan han kom ifrån, samtidigt som jag blev jätteförvånad & chockad. Precis som killen & Rocco.
Jag frågar honom om det gick bra, och han visar upp armen. Och självklart har det gått hål på stackarn. Så jag ber pappa titta på det, medans jag tar in Rocco, som för övrigt var jätteledsen..
Pappan till pojken kommer och ringer på dörren 2-3 timmar senare, och berättar att dem vart på vårdcentralen och "det ser inte så bra ut"... Dock berättar han också att läkaren konstaterat att det INTE var ett bett, utan att det var en reva, troligen av en hörntand.
Pappan säger också att dom kommer göra en polisanmälan, och att det sista dom vill är att pojken ska bli hundrädd. Jag försöker få pappan att insé att hans son KOMMER bli hundrädd om han inte kommer hit och träffar Rocco, och ser att han är snäll. Han behöver få veta varför Rocco gjorde som han gjorde.
Ni som inte känner till rasen Dobermann tänker säkert att "det finns inga ursäkter, det var en liten pojke", men saken är att det finns inget att ursäkta.
Rasen Dobermann ÄR ingen golden retriever som "älskar allt & alla", och det spelar ingen roll hur väluppfostrad din Dobermann är, för kommer någon okänd för nära dig & din hund, så biter hunden först & frågar sen (Som kära Petra så bra utryckte det). Dom är framavlade att vara den ultimata vakthunden, och detta är genetiskt. Det finns i varenda normal Dobermann.
Det som hände i Roccos huvud i Måndags var följande:
1. Jag stod med ryggen emot, vilket gjorde mig försvarslös i Roccos ögon. Och eftersom jag är Alfa, så är det Roccos ansvar som min "undertjänare" att försvara mig, och han skulle sätta livet på spel för min överlevnad.
2. Varken jag eller Rocco såg pojken, och plötsligt står han typ 2 dm från Rocco, som dessutom är inträngd mellan mig, bilen & en centrifug. Och en Dobermann ventilerar inte över ÅLDERN på "förövaren", det hinner han inte. Så han "vrålar" (nä, det var inte så högt, men vet inte hur jag annars ska förklara lätet) dels för att han blir så överrumplad, och dels för att förvarna mig, sen "tar han tag" i pojkens jack-ärm. Och självklar blir killen rädd och drar upp sin arm & jag tar bort Rocco, och det resulterar ju i att trycket mellan arm & hörntand ökar & det går hål.
Hade Rocco haft för avsikt att göra illa pojken så hade det synts på armen. Ni förstår ju själva att om en hund biter runt en arm, så blir det hål på påda sidor av armen, och man SER bitmärket. Och med en Dobermanns rekord-starka käkar, som har för avsikt att skada, så skulle det varit en ganska trasig arm. Jag hade inte, med min fulla kraft, fått bort Rocco. Han hade hängt där som en blodigel, och ruskat runt. Ni vet hur det ser ut när rovdjur har ihjäl sitt byte, dom "kastar" fram & tillbaka med huvudet.
Men nu hade inte Rocco för avsikt att göra illa, utan hans uppgift, som MIN vakthund vars mening med livet är att skydda mig, var att markera att "du är för nära".
JAG hade inte kunnat gjort NÅGOT annorlunda har jag insett. Rocco var kopplad, han befann sig 2-3 dm från mig, utanför VÅR bil. Och visst, pojken var 10 år, han förstod ju inte att man inte kan gå fram till en främmande hund sådär, men jag anser att hela händelsen enbart var ren otur.
Jag hoppas att polisen som får utredningen är hundpolis, för då blir det inget.
Petra, som haft doberkennel & är bh-instruktör, berättade att polisen alltid lägger ned dessa utrdeningar eftersom Dobermann har detta beteénde genetiskt. Och min faster, som är MT-tränare & har haft antalet Dobermann, säger precis samma sak.
Men jag var bra ledsen i Måndags, och Rocco likaså. Det är svårt att smälta när det gäller ens egen hund. Och herregud jag skulle inte kunnda leva utan Rocco. Han är mitt liv, och han har RÄDDAT mitt liv!
Så nu får vi se vad som händer..
Nu ska jag vila, är lite halvtrött & halvsjuk.
PEACE!
