Amandas Ord

Ja, idag har jag varit ledig. Vaknade runt 8.30, men låg kvar och slöade i sängen till typ 11 :P Tog ut Rocco en snabbis, och satte sen igång att städa, tvätta och fixa. Sydde bla ena sängen, som Rocco bitit hål i :/ Hade inte det bästa tyget att sy över tyvärr, utan endast ett rosa tyg med vita prickar på...
Lagning--><--gningaL
Anna skrattade bara när jag berättade om min snygga lagning, som tur var! Sen runt halv fyra så ringde jag A och frågade om dem var kvar i stallet, och det var dom :) Så jag gick ned och fikade med dem :) Tog mig ann Prinsens man också, som tyvärr blivit avskavd utan halsen på vintertäcket. Gjorde en skitbögig fläta, så hans nordis-man kan få växa ut igen. Tur att han inte såg den ;) Sen gick jag hem och kollade på Bröllopsfotografen. När den var slut så hann jag PREICS stämma gitarren innan mat-smset kom :P Är mycket nöjd över min lediga dag, trotts att jag mest städat ;) Men annars så ORKAR MAN INTE städa! Ni som aldrig jobbat i stall eller haft häst, ni kan aldrig ANA hur jädra tungt det är när man, varje dag, fodrar, bär vattendunkar/hinkar, leder uppstasade unghingstar till hagarna, mockar mellan 6-14 boxar (beroende på hur många som jobbar/om det är vet dag) fyller på med strö, hämtar hö/halm/foder, sopar, fodrar i hagarna (det är 12 hagar eftersom hingstar oftast inte kan gå med andra, förutom Midas som går med vallacken Aragon, och stona Korall & Holly går också tillsammans), jaga Midas som sprängt sig ur staketet, ta in alla hästar som då dessutom blivit helt stirriga tack vare Midas upptåg, fodra igen, fixa med täcken, kolla vatten och sen runt 16, OM DU HAR TUR, så slutar du för dagen. Då är man ganska trött vill jag lova ;)

Men nu ska jag berätta vad som sas igårkväll vid middagen! Jag är så jävla glad! Jag fick så mycket bekfräftelse... Jag känner mig bara mer och mer hemma här. Jag ÄLSKAR mitt nya liv. Det är över förväntan. Jag bara hoppas att det ska fortsätta, och jag kommer KÄMPA. Låt mig göra en lista på olika saker som sades och hände igår, bara för att förenkla läsandet.

- I sa att jag bara växer mer och mer, och blir bättre och bättre.
- I sa att han inte brukar skratta såhä mycket.
- I kollade mig i ögonen, och frågade hur jag mådde, och vad som hände i mitt huvud. Och om jag var arg så fick jag slå på honom, när jag är ledsen får jag gråta hos honom, och är jag glad får jag skratta MED honom.
- I sa att det är jättebra att vi har en öppen kommunikation.
- A och jag skrattade helt hysteriskt tillsammans.
- A sa att vill jag ta hit Harry så gör jag det, dom skulle bara tycka att det var roligt.
- A ska hjälpa mig att fixa Roccos kastrering.
- A gav mig choklad, varpå jag sa "ni kan ju betala mig med choklad, det skulle jag gilla". Hennes svar på det var "oj, det skulle bli mååånga sopsäckar".
- A & I erbjöd mig att bli webb-ansvarig. Jag sa SJÄLVKLART ja!? Så jävla roligt!!!

Dessa människor är nått i särklass. I är som en andra pappa för mig, medans A är som en mkt god väninna. Det är som om jag känt dessa människor i hela mitt liv. Jag är mig själv RAKT IGENOM, och dom GILLAR DET!? Anna har tom sagt till mig att "du ÄR en frisk fläkt Amanda, och du får mig att skratta. Det behöver jag!" Alltså, uppenbarligen får dom ut något av mig också? Jag har aldrig kännt mig så jävla sedd och accepterad förut...
Snälla, låt detta fungera nu! Om jag gör så gott jag kan, och är rak, öppen och ärlig, samt att A & I är dom personerna jag tror, då går det säkert. Å gud låt detta förbli.

Nu ska jag berätta en sak, och detta är från djupet av mitt hjärta: Jag är lycklig. För första gången i mitt liv. Jag känner ingen press, ingen ångest, det finns inget som ligger och gnager längre.
Jag mår bra, och jag har förstått vad lycka är, för mig.
Förstår ni? För första gången på 21 år är jag nöjd, glad, avslappnad... Och L Y C K L I G!