Härlig dag.

Ja, nu är ju jag och morsan igång här o sliter. Idag har jag fått äran att läxa upp ett flertal galna valp-hästar, som brallat och busat när dom igenetligen skulle gå fint i grimskaftet :P Tur man har lite muskler. Morsan har också uppfostrat, fast hon är ju lite míndre en mig dårå...
Vi har också pysslat och borstat ett par stycken, då det tyvärr inte blev någon ridning idag heller. Har blivit kall om ländryggen, men börjar misstänka att det är njurarna. Så försöker hålla mig borta från allt vad riskera-att-bli-kall-om-nedre-ryggen heter :)
När i varklara idag, strax efter 3, så tog vi med oss Roccokillen ned i sandtaget, där fick han pulsa i den meterdjupa snön efter råddjur. Snart ska han få börja pulsa upp uppåt mer, men jag har inte haft ork hitils. Måste komma igång mer :P
Nu ligger jag o morsan på varsit rum och tar igen oss. Ikväll väntar en god middag med gårdsägarna A & I, och troligen serious talk och lite framtidsplanering :)
Ikväll tror jag att jag tänker basta efter kvällsfodringen, köra en riktig spa-session. Då borde ju ryggen bli glad.
Ja juste, när jagvaknade imorse såvar det typ -20 ute (-23 igår på dagen, -27 i måndags) och inte ETT JÄVLA ELEMENT var varmt! Så fungerade inte heller toaletten, och lamporna lös jättesvagt. Det var INTE roligt, jävlar vad jag var kall då!

Ang mina psykiska problem då. Jag skulle mött en samtalst5erapeut igår kl 13, men när kl var 13.20 gick jag därifrån, för då hade ingen kommit än. Fick sen höra av min pappa att jag varit på fel sida av huset? Bra att man fick veta det innan liksom... Aja, min mamma har ringt till kärringen nyss ochlämnat meddelande. Känner inte att jag orkar fixa med sånt mer., men jag vill så gärna vara här bland alla hästar, och då MÅSTE jag ju? Det går ju inte att göra ett bra jobb, och känna att folk kan lite på en, till hundra procent annars? Eftersom jag inte kan stå för mina egna hanlingar. Jag exploderar ju i känslor hej vilt, åt höger och vänster, och har ingen aning om hur jag ska hantera dem, eftersom jag inte vet vad känslorna heter. Det är bajs! Men jag MÅSTE hitta tillbaka till migsjälv, och bli stark. Just nu är jag bara glad att mamma är här, för jag känner mig inte äldre än 3 år...  

Nu tänker jag sysselsätta mig med nån lugn aktivitet, exakt vad har jag inte kommit på riktigt än. Kanske äta kakor? Ja, så blir det, jag ska äta kakor. Med chokladbotten. MUMS...
C U


Min asballa morsa, Jan-Annika.



Här ser man hings-hagarna från takfönstret :)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0