Känner mig så freakin ensam!!!
Ligger och försöker sova, men jag känner mig så jävla ensam och ledsen, så det går inte så värst bra :/ Undra varför jag känner så helt plötsligt!? Jag antar att människan är skapt att leva i par, och hur självgående man än är som person, så slår nog saknaden av en andra hälft, till hos alla ibland... Och nu var det min tur! Jag vill kramas, gosa och prata om hur dagen vart med en karl! Få känna mig älskad och speciell igen, för det var väääldigt länge sen någon fick mig att känna så. Nu är jag ingen annans Amanda, bara min egen, och visst är det skönt att känna en total frihet! Att känna hur jag kan göra precis vafan jag vill med mitt liv, om det så är att flytta till madagaskar och operera mig till en sjöjungfru! Men känslan av ensamhet är påtagligare, och mycket starkare just nu. Jag känner mig verkligen som "en av alla andra" och inte alls unik eller speciell... Känner mig ful, fet, jobbig, uttråkande och dampig! Fan ska man ha ett sånt jäkla bekräftelsebehov för? Måste vara för att jag är ensambarn... Vad gör man när man känner såhär? Och hur blir det med min stora kärlek, när dyker han upp vid dörren med en flaska (3 flaskor) vin, ett paket XL- kondomer & löftet om ett underbart liv tillsammans? Det är fan frågan...
