Amandas Ord

Jag är skit-trött på denhär servern nu, och därför flyttar jag bloggen. Det är också därför designen är sketa-trist nu helt plötsligt... jag har uppdaterat hela skiten till standard-inställningarna.
 Man har ju dock insett att man kanske inte är den vassaste kniven i lådan, då jag fortfarande inte lyckats lista ut hur fasen man gör för att flytta allt innehåll härifrån, till den nya adressen!? Och varenda jäkla "flytta din blogg från blogg.se till wordpress.com"-artikel får det att verka så hiiiiimla lätt?? Hjulet mitt snurrar, men hamstern är död... Nu måste mitt överbelastade snille återhämta sig lite, för detta kommer garanterat ge träningsvärk i mina två hjärn-celler!

Men när allt är klart med flytten, lagom tills mina barnbarns barn tar studenten, så hamnar det en länk ungefär HÄR.

Jag är verkligen ledsen... Idag var en dag som jag sett fram emot i månader, men den har mest varit full med hemskheter.
Som ni vet så var idag "stora dagen det" för mig då min bästa vän kom hem från en 3,5 månads Afrika-resa, men dagen blev inte alls som förväntat, och ju mer dagen gick desto värre blev den,,,
 Dagen började med att jag upptäcker att min hund kissat inne igen. I natten till Lördags hade han kissat i min säng, och inatt på mitt överkast, utan att överhuvudtaget ens sagt till att han behövt kissa & mitt i natten. Det är troligen en hormonreaktion efter kastreringen. Men den incidenten påverkade bara mitt humör lite negativt.

Sen hämtade jag Martina på Arlanda, och det var SÅ KUL! Humöret var på TOPP igen!! Vi pratade stup i ett, fikade i solen, skrattade och tjoade! Och efter att vi varit hemma hos henne så åkte vi till frisören, men strax innan vi skulle gå in så ringer telefonen min, och det var pappa som hade något mindre roligt att berätta... Hela min barndom är borta.
 Värmdö fucking Bostäder ska renovera vindsförråden, och bara för att vi tagit bort låset (eftersom att vi skulle bära ner allt idag, men behövde hjälp med allt tungt) så har dom slängt ALLT som fanns i vårat vindsförråd, bla min kartong med ALLA mina älskade bild & läs-böcker som betyder så jääääävla mycket för mig, allt jag ritat när jag var barn, mina skrivböcker jag lärt mig skriva i, mina sångböcker, RUBBET VAR BORTA!!! Och detta är alltså böcker som påverkat hela min uppväxt, och som lästs FLITIGT utav mig & min mamma varenda kväll under min uppväxt!!!
 Jag gråter nu. Jag kan inte förklara med ord hur detta känns... Är så ledsen så jag vet inte vad jag göra... Pappa har polisanmält Värmdö Bostäder samt ringt till Nacka-Värmdö posten, och dom ska göra ett repotage. 
  Det var ju en hel del fler saker som rök, tex en stor bokhylla med vitrindel, byrålådor, skåp och hyllor, som jag fått av mamma. Sen var det en el-orgel som jag fått av min farmor, som också den påverkat min barndom mycket, jag spelade på den varenda gång jag var hos farmor! Sen rök pappas dykarutrustning, pappas exemplar utav hans böcker på 30 olika språk, pappas barndomsböcker, osv osv. Ovärdeliga saker, som inte går att värdera i pengar!!!! Men pappa har sagt att detta ska dom inte komma undan med, och det ska dom inte heller! Jag ska ha ett FETT JÄVLA SKADESTÅND!!!! Även om det inte gör någonting bättre och jag kommer vara lika ledsen endå, så är det åtmindstonde ett plåster på såren...

 Nästa sak som hände idag var att när jag sen kom hem för att ta ut hundarna, ja då har pappa inte vart ute med dem FAST HAN VARIT HEMMA!!! så Rocco har bajsat inne, och är jätteolycklig... Blir riktigt förbannad på den karln ibland!!!!!!!!

 Och nu, för en timme sen, fick jag reda på att mitt ex mormor har gått bort, och det är en kvinna jag stod väldigt nära under 4 år! Jag kallade tillomed henne för mormor, och det var på hennes begäran. Vi tyckte så mycket om varandra, och jag förstår inte för allt i världen varför ingen ringt och berättat detta för mig??? Jag förstår att hela familjen är jätteledsna, självklart, men jag tycker fan att jag hade rätt att veta det...

Näe, idag blev inten alls som jag föreställt mig... Inte för fem öre. Men Martina är iaf hemma, så jag har åtmindstonde en väns axel att gråta ut mot, och jag kan prata med någon som faktiskt bryr sig och inte låssas lyssna för att det är ens plikt som polare.
 Min Martina är hemma igen & det är iaf bäst i världen!!

23:44- Och nu åt Rocco upp alla mina ostbågar när jag var på toan... Dom som jag skulle tröstat mig med. HUNDJÄVEL!!!! Det blev att spendera natten i buren för Rocco nu! Och han kan ligga och gnissla hur mycket han vill, men jag viker mig fan inte! buren it is!

Det ÄR sant! Jag har FLYGIT ett Jetplan & en helikopter! Jag har bildbevis:


Först är det ett Jetplan, Saab9000. Vi flög över Alperna:


Startbanan


Kontrollpanelen


Ready for takeoff!


Vackert var det!


Spectacular view...


Snackar lite skit med min co-pilot.



Och sen flög jag Hellikoptern över Arlanda:

Jag ser ju ut som stryk på bilden, men jag bjuder på det.


Jääääävligt mycket att hålla reda på.


"Man ser ju hem till Värmdö förfan"


Okej, nu kanske det inte var riiiiiktigt verkligt.. Faktum är att pappa blivit inbjuden att få flyga simulatorerna på Arlanda. Dom använder piloterna när dom tränar, övar & tillochmed lär sig flyga, så det var FANTASTISKT verklighetstroget! Jag krashade bara en gång, jag hade bäst kännsla ;)

Såhär ser en simulator ut:


Nu ska jag äta ostbågar & mysa, är trött från gårdagen. Ni ska få se lite foton, vi hade så jäääkla trevligt ;)
Hare bra sålänge peeps!


Sockersöta Jennifer & halv-muppiga födelsedagsbarnet Linda<3


En fin kväll i Tantolunden


Grabbarna snus


Någon hade druckit lite för mycket, och då är det ju inte så lätt att ställa upp kubbet rakt..


Min bakis-frukost.

Om min blogg ser miffad ut, kan ni berätta det då? För i min dator ser den ut som jag vill, men jag vill ju att den ska fungera i era datorer också! Så om det ser konstigt ut för någon så snälla säg till vad det är som inte stämmer, så får jag fixa det! :)
PUSS PÅ ER!

Lyckan är total!!!
 Idag var jag till veterinären med Rocco för att kolla på lite blåsor han fått runt munnen, samt geggiga ögon & öron som luktar. 
 Först vägde vi honom.. 39,8 kg!!!! Avrundar det till 40 kg. Han har alltså gått upp 15 kg sen jag fick honom för drygt ett halvår sen. Jag är jätteglad, och väldigt stolt över honom & mig. Vi är ett bra team!

 Sen gick vi in i undersökningsrummet och träffade veterinären.
Först fick vi massa beröm jag & Rocco! Hon påpekade hela tiden hur jäkla fin, snäll och kärleksfull Rocco var! Hon berättade även att hon också hade en Dobermann, fast en tik, så jag passade på att ta upp händelsen i måndags. Även hon konstaterade att Rocco agerade fullt normalt.
 
 Vad det gällde blåsorna runt munnen så är det förmodligen hormonrelaterat sedan kastreringen, och jag behöver bara tvätta med alsol-lösning någongång om dagen.

Så kollade hon på ögonen, som varit extra geggiga senaste två veckorna. Det var ingen infektion än sålänge, så jag fick bara en receptfri gul & äcklig ögonsalva att ha i 3 ggr/dag i en vecka, plus att jag ska vara noga med att alltid ta bort "ögonsnoret". 

 Och sen kollade hon öronen, och då fick jag lite mer beröm *stolt* för att hon såg hur bra jag håller rent i dom, och att jag lyckats få Rocco att låta mig hälla i örontvätt osv.
 Dock hittade hon en liten svampväxt långt ned i ena örat, så då fick jag ett svampdödarmedel att ha i 2 ggr/dag i 10 dagar :)

Sen var vi klara, och då fick Rocco leka med hennes "pyttelilla" dobertjej!
 Det var så jäkla roligt att se dom, och jag insåg verkligen hur jäkla stor Rocco ÄR! En Dobermann hanes maxade mankhöjd enl rasstandard är 72 cm, och han är ganska exakt 72! Ska försöka mäta exakt sen :)

 Och när hundarna lekt färdigt så åkte vi till apoteket & införskaffade ögonsalva & alsol-lösningen.
Sen gick vi in på zoo & köpte ett fodertillskott att ge hundarna & katterna för att förhindra fästingar.
 Ohyre-halsbanden är helt slut på apoteket, och att ge Rocco Frontline är värdelöst eftersom jag måste duscha honom ofta med special-shampo tack vare hans känsliga hud.
Och ett paket frontline, som är för hundar med Roccos vikt, kostar 449 spänn... Och det är ju som att kasta pengarna i sjön eftersom man måste droppa på ny frontline varje gång man duschat hunden, och en förpackning innehåller bara 3 doser... OVÄRT!
 Så nu testar vi fodertillskottet istället, och funkar inte det så får vi väl åka runt stans alla apotek och leta upp ett jävla halsband då... 
 

 Hänt annars idag då?
Jo, jag har tränat med Rocco, både trick och utomhus i spårlinan. Vågar inte ha honom lös på något annat ställe än i sandtaget nu den närmsta tiden, vid tanke på polisanmälan osv...
  Idag lärde jag Rocco "upp", dvs att sitta ned med framtassarna rakt upp i luften :P Han är jättesmart och lär sig fan på EN GÅNG! Smart hund!! 
 Och ute tränade jag inkallning, stanna & lite "apport-hyffs".

Det är jätteroligt att träna Rocco, för jag märker hur individual-avståndet ökar, dvs hur långt ifrån mig Rocco kan springa & fortfarande lyda mina komandon. 
Exempel: Rocco springer lös och får syn på tex ett rådjur. Så börjar han springa mot det, ifrån mig. Och är då individual-avståndet kort, så slutar han lyssna på mig när han kommer mer än tex 6 meter ifrån mig.
 I början lyssnade han inte alls, men nu ligger i-avståndet på iaf 15-20 meter.
Nu idag hade jag ju honom i spårlinan, och den är bara 15 meter, men jag märker tydligt att han lyssnar på mig även när han är lös, och betydligt längre bort än 15 meter! 

 Det är så jäkla roligt att ha en sån "komplicerad på vissa plan-ras", och som dessutom har en ostabil & otrygg bakgrund, när man märker så sakterligen att man faktiskt lyckas uppfostra, träna & ta hand om hunden på rätt sätt, och att man dessutom får beröm av alla dess slag! Jag blir verkligen lycklig över det, framförallt för Roccos skull, att han får allt det som en Dobermann behöver, dvs regler, mycket motion, kärlek & omvårdnad! 

Sen blir jag väldigt stolt över mig själv också, eftersom jag alltid misslyckats med allt under större delen av mitt liv.
Det är en fantastisk känsla ska ni veta! Jag hoppas att jag inte är FÖR skrytsam nu, men jag känner mig verkligen lycklig & stolt, och det vill jag inte hålla tillbaka :P

ÅÅÅÅÅÅHHHH FÖRRESTEEEN!!!! På Måndag kommer Martina hem :D:D 
 Jag ska hämta henne på Arlanda, och det känns som julafton!!!! Jag hade inte stått ut EN VECKA TILL!!! Hon är min själsfrände, min bästa vän och som en syster, och jag har inte träffat människan sen i slutet av JANUARI!!!  Här till höger ser ni mitt porträtt av Martina :) 

Och en TILL ROLIG SAK!!! På Lördag ska vi fira Linda :D Det ser jag också fram emot jättemycket!
 Vi ska vara i Tanto, och vädret ska tydligen bli kanon :D Och jag har införskaffat världens finaste pressent till henne! Jag kan ju inte berätta vad det är än eftersom hon läser bloggen, men jag berättar på Söndag ;)

Och här är mitt porträtt på mig & födelsedagsbarnet Linda <3




Nä ni, nu somnar jag snart, är dödens trött av nån anledning... Har varit sån senaste veckan, och jag fattar INTE varför riktigt... Skulle verkligen behöva tvätta & städa, men jag bara orkar inte!!! 

Nä, nu slutar jag skriva nån himla gång... Hejdå sålänge!!!

Såhär ser min outfit ut dessa trötta dagar...
Jag kallar den "Trött & lite 80-tals-outfit"
Det går alldeles utmärkt att ha någon gammal skön & sunkig lång-kofta till också!
Matcha gärna med ett par trasiga, smutsiga & inte helt luktfria favoritskor!

Blir fan helt trött när jag tittar ut... Får ingen lust till nått typ! Ritade nästan hela dagen igår, det var roligare än att vara ute i SNÖN... :/ Åkte iväg med Rocco 2 gånger iaf, trotts att det var blött ute. Smällar man får ta.
Apropå Rocco, tänkte berätta vad det var som hände i Måndags..
Jo, pappa släppte av mig vid dörren ungefär efter turen hem från Karlstad. Jag var jättekissnödig, så det var bråttom bråttom. Jag kopplar Rocco, säger åt honom att hoppa ur bilen. Så tvänder jag ryggen mot honom för att ta min väska. Sekunden efter hör jag ett "vrål". Jag vänder mig om och får till min stora förvåning se att Rocco håller i jack-ärmen på en typ 10-årig kille. Jag fattade inte vafan han kom ifrån, samtidigt som jag blev jätteförvånad & chockad. Precis som killen & Rocco.
 Jag frågar honom om det gick bra, och han visar upp armen. Och självklart har det gått hål på stackarn. Så jag ber pappa titta på det, medans jag tar in Rocco, som för övrigt var jätteledsen..
 Pappan till pojken kommer och ringer på dörren 2-3 timmar senare, och berättar att dem vart på vårdcentralen och "det ser inte så bra ut"... Dock berättar han också att läkaren konstaterat att det INTE var ett bett, utan att det var en reva, troligen av en hörntand.
 Pappan säger också att dom kommer göra en polisanmälan, och att det sista dom vill är att pojken ska bli hundrädd. Jag försöker få pappan att insé att hans son KOMMER bli hundrädd om han inte kommer hit och träffar Rocco, och ser att han är snäll. Han behöver få veta varför Rocco gjorde som han gjorde.
 Ni som inte känner till rasen Dobermann tänker säkert att "det finns inga ursäkter, det var en liten pojke", men saken är att det finns inget att ursäkta.
 Rasen Dobermann ÄR ingen golden retriever som "älskar allt & alla", och det spelar ingen roll hur väluppfostrad din Dobermann är, för kommer någon okänd för nära dig & din hund, så biter hunden först & frågar sen (Som kära Petra så bra utryckte det). Dom är framavlade att vara den ultimata vakthunden, och detta är genetiskt. Det finns i varenda normal Dobermann.
 Det som hände i Roccos huvud i Måndags var följande:

1. Jag stod med ryggen emot, vilket gjorde mig försvarslös i Roccos ögon. Och eftersom jag är Alfa, så är det Roccos ansvar som min "undertjänare" att försvara mig, och han skulle sätta livet på spel för min överlevnad.

2. Varken jag eller Rocco såg pojken, och plötsligt står han typ 2 dm från Rocco, som dessutom är inträngd mellan mig, bilen & en centrifug. Och en Dobermann ventilerar inte över ÅLDERN på "förövaren", det hinner han inte. Så han "vrålar" (nä, det var inte så högt, men vet inte hur jag annars ska förklara lätet) dels för att han blir så överrumplad, och dels för att förvarna mig, sen "tar han tag" i pojkens jack-ärm. Och självklar blir killen rädd och drar upp sin arm & jag tar bort Rocco, och det resulterar ju i att trycket mellan arm & hörntand ökar & det går hål.
 
Hade Rocco haft för avsikt att göra illa pojken så hade det synts på armen. Ni förstår ju själva att om en hund biter runt en arm, så blir det hål på påda sidor av armen, och man SER bitmärket. Och med en Dobermanns rekord-starka käkar, som har för avsikt att skada, så skulle det varit en ganska trasig arm. Jag hade inte, med min fulla kraft, fått bort Rocco. Han hade hängt där som en blodigel, och ruskat runt. Ni vet hur det ser ut när rovdjur har ihjäl sitt byte, dom "kastar" fram & tillbaka med huvudet.
 Men nu hade inte Rocco för avsikt att göra illa, utan hans uppgift, som MIN vakthund vars mening med livet är att skydda mig, var att markera att "du är för nära".
 JAG hade inte kunnat gjort NÅGOT annorlunda har jag insett. Rocco var kopplad, han befann sig 2-3 dm från mig, utanför VÅR bil. Och visst, pojken var 10 år, han förstod ju inte att man inte kan gå fram till en främmande hund sådär, men jag anser att hela händelsen enbart var ren otur.
 Jag hoppas att polisen som får utredningen är hundpolis, för då blir det inget.
Petra, som haft doberkennel & är bh-instruktör, berättade att polisen alltid lägger ned dessa utrdeningar eftersom Dobermann har detta beteénde genetiskt. Och min faster, som är MT-tränare & har haft antalet Dobermann, säger precis samma sak.
 Men jag var bra ledsen i Måndags, och Rocco likaså. Det är svårt att smälta när det gäller ens egen hund. Och herregud jag skulle inte kunnda leva utan Rocco. Han är mitt liv, och han har RÄDDAT mitt liv!
 Så nu får vi se vad som händer..
Nu ska jag vila, är lite halvtrött & halvsjuk.
PEACE!

---